2 Läs mer >>
"Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd."
Karin Boye ur dikten "I rörelse"

Det är många som har semester nu. Det gäller även oss. Vi är lediga och vi är lata men däremellan är vi rätt aktiva. Och alldeles nyligen kom vi hem från en helt fantastisk resa där merparten av tiden var förlagd i Schweiz.
 
Alltsomoftast när vi varit ute på våra resor får vi frågan hur vi väljer resmål. Och svaret på denna fråga varierar. Det kan vara vilka skäl som helst egentligen. Att det blev just Schweiz i år var kopplat till en resa till Frankrike som vi gjorde för ett par år sedan. Då valde vi att flyga till Geneve för att sedan ta oss vidare till Grenoble, Nimes, Paris och Amsterdam. Vårt stopp i Geneve det året var ett kort stopp och vi pratade redan då om att göra en resa runt Genevesjön.
 
När vi så började prata om årets sommarsemester någon gång runt jul så var alternativen många. Länge såg det ut att bli Norge men någonstans längs vägen ändrades detta. Dels hade det med Geneveupplevelsen att göra men vi hade också läst om något som hette Glaciärexpressen.
 
Hotell preliminärbokades, rutten stakades ut och till en början var en del av resan en färd runt delar av Genevesjön. Vi pratade alternativ, rutten stakades om. Hotell bokades om och vi diskuterade fram och tillbaka var vi absolut ville stanna, hur långt varje enskilt stopp skulle vara och om tågförbindelserna såg bra ut. Ja - tågförbindelser. För vår resa i Schweiz skulle vara en resa med tåg. Vi ville uppleva någon del av Glaciärexpressen - tågbanan uppe bland alperna.
 
Och Genevesjön föll bort till förmån för Comosjön, Thunsjön och Brienzsjön och däremellan inte att förglömma den lilla St Moritzsjön och Zurichsjön.
 
Slutligen bokades flyg till Milano, en hotellnatt i samma stad, tågresa till Varenna vid Comosjön, hotell några nätter där, tågresa till Tirano och därifrån vidare till St Moritz med Berninaexpressen. I St Moritz bokades två nätter och därifrån tågbiljetter ner till Zurich. Zurichhotell, hotell i Interlaken, i Bern och vid Geneves flygplats bokades också likväl som flygresan hem. Men resterande tågresor köpte vi på plats.
 
Och det finns inget enkelt svar på hur vi väljer resmål. En del kärlek, en del slump och en stor del längtan att uppleva saker. Och resan börjar egentligen när vi börjar prata om den och pågår långt efter det att vi kommit hem och packat upp resväskorna. Och vägen dit är absolut mödan värd - varenda minut av planerande och bokande är ett rent nöje.
 
Vi fortsätter vår semester några dagar till, vi njuter ett långt tag till och när lusten att resa kommer över oss så påbörjar vi nästa resa.
 
 

Semesterresa

0 Läs mer >>
Ibland är det bara så - en bild säger mer.

Detta är inlägg 35 i bloggutmaningen #blogg100



En bil

3 Läs mer >>
Det är bra om man kollar upp vilket som är bästa sättet att ta sig till och från flygplatsen när man reser till ett nytt ställe. Det gjorde vi inte när vi skulle till Malta. Det enda som vi hann läsa om var att undvika de vita taxibilarna. Dessa kan man alltid fånga på gatan. Dock finns många exempel på att folk blivit lurade på olika sätt när de nyttjat dessa vita bilar varför detta var något man skulle undvika. Om detta fortfarande gäller vet vi dock inte.
 
Rekommendationen var att istället använda de privata taxibolagen. De måste man dock förboka. Och att förboka kändes aningen stökigt tyckte vi och utgick från att det fanns lösningar att tillgå när vi väl landat på Maltas flygplats.
 
När vi väntade på våra väskor såg vi ett företag som sålde transfer till hela Malta. Perfekt tänkte vi. Och det kändes extra tryggt att försäljningen var inne på flygplatsen, innanför alla avspärrningar. Då borde det ju vara pålitligt. Vi skulle få betala 24 Euro för resa både till hotellet och för att bli hämtade avresedagen. Detta pris gällde för oss båda. Billigt tänkte vi. Dessutom såg ju de små transferbussarna väldigt smidiga ut.
 
Efteråt insåg vi att vi nog skulle gjort ett annat val.
 
Efter att ha passerat tullen (eller vad man numera kallar det) så hade vi fått anvisningar om att bege oss till lucka nummer 12. Det väntade en liten kö till nämnda lucka. Vi hade ju redan köpt våra biljetter inne vid bagageutlämningen efter att ha stått i kö men nu var det kö till något annat. Väl framme fick vi veta var vi skulle vänta på just vår chaufför.
 
Efter ytterligare lite väntan och en aning förvirrande diskussioner mellan olika förare blev vi slutligen uppropade och lotsade till "vår" minibuss.
 
Transferbussarna visade sig vara små minibussar med minimalt utrymme för varje passagerare. Men vi visste ju att det skulle vara en kort färd så det kan man ju stå ut med. Det vi inte visste var att passagerarna i bussen var utspridda mellan Valletta, Sliema och St Julians. Detta gjorde att vi fick en resa där vi fick se många små gränder i just dessa tre orter. Resan tog också närmare 1,5 timme. Till vårt hotell var det drygt 5 km.
 
När vi sedan skulle åka hem några dagar senare stod vi utanför vårt hotell och väntade. En chaufför frågade oss vart vi skulle. Han ville bara förvissa sig om att det inte var oss han väntade på. Vi berättade att vi väntade på vår flygtransfer och det hela kunde slutat där. Men då vår transfer inte dök upp så började vi fråga taxichauffören lite om bolaget vi anlitat var bra och om vi skulle kunna lita på att de kom i tid. Till en början var han inte så talför men sedan sa han oerhört diplomatiskt att bolaget vi anlitat var en del av det företag som äger flygplatsen. Han berättade också vad en taxiresa till flygplatsen kostar.
 
Och om vi hade valt taxi istället hade resan till och från flygplatsen kostat ungefär 6 Euro mer. Men då hade vi sluppit sightseeingturen till och från hotellet. Vi hade också sluppit oron att inte veta om vi skulle hinna till flygplatsen i tid. Och vi hade förmodligen suttit mycket mer bekvämt.
 
Så note to myself - kolla flygtransfer noga nästa gång du flyger till nytt ställe.
 
Detta är inlägg 34 i bloggutmaningen #blogg100



Flygtransfer

0 Läs mer >>
1. Man ska inte ha högklackade skor i lekparker. Det finns skyltar som förbjuder det.
 
2. Man ska inte bry sig om skyltarna på bussarna som talar om att det är vissa sittplatser som är prioriterade för äldre, gravida eller människor som har svårt att röra sig. Folk sätter sig där de har lust helt enkelt.
 
3, Man ska inte bry sig om skyltar som säger att det är enkelriktat. Ingen annan kommer att bry sig om det heller.
 
4. Med tanke på punkt 3 och av en hel massa andra skäl så ska man inte köra bil på Malta. Olycksstatisitken talar emot bilkörande.
 
5, Man ska inte bli upphetsad av att alla andra är upphetsade. Emellanåt låter folk väldigt arga men troligen är det ett sätt att kommunicera. Ett annat sätt än vad vi är vana vid.

Detta är inlägg 33 i bloggutmaningen #blogg100 



5 saker man inte ska ...

1 Läs mer >>
1. Fiskmåsar.
Som den svensk jag är förväntar jag mig fiskmåsar i närheten av varje fiskehamn. På Malta såg jag inte en endaste mås. Obeskrivligt skönt och fullständigt oväntat.
 
2. Cyklister
Eftersom alla tycks köra bil som biltjuvar förstår jag att man inte vågar sig ut på cykel. Dessutom är gatorna så smala att knappast cykel OCH bil skulle få plats.Den enda cyklist som sågs var en nioåring som cyklade på gångbanan. Där skulle man dessutom vara minst 12 år för att få cykla.
 
3. Lindex och KappAhl
Nu har jag ju inte besökt varenda liten gata på denna lilla ö men inte så mycket som en tillstymmelse till Lindex eller KappAhl har skådats. Och dessa brukar man numera hitta nästan överallt.
 
4. Tuggummituggande
En enda gång såg jag en person tugga tuggummi. Och det var en fransyska på en av bussarna vi åkte. I övrigt inte ett endaste litet tuggummi vare sig i någons mun eller på gatan. Ett tag trodde jag nästan att det var förbjudet. Men det är visst i tunnelbanan i Dubai det är ett lagbrott att tugga tuggummi.
 
5. Klotter
Vi såg streetart på några väl valda ställen men klotter såg vi ingenstans. Fantastiska målningar på väggar såg vi men inte ett endaste litet kluddande på något annat ställe än just där. Och streetart gillar vi.

Detta är inlägg 32 i bloggutmaningen #blogg100



5 saker man inte hitt...

0 Läs mer >>


Detta är inlägg 31 i bloggutmaningen #blogg100

Vi ses igen

0 Läs mer >>
Turkosblått vatten. Färgglada båtar i massor och en äventyrlig busstur kan nog sammanfatta vårt besök i Marsaxlokk. 

En fiskehamn som på söndagar har en berömd fiskmarknad. Idag är det dock onsdag vilket vi trodde skulle innebära en lite lugnare tillvaro. Därför var vi förvånade över den överfulla bussen som dessutom fick passera åtskilliga hållplatser utan att kunna plocka med någon mer passagerare. 

När vi kom fram visade det sig att just idag var det en särskild marknadsdag för att fira något. Galet mycket folk, mängder av torgstånd och gassande sol.

Vi gick en promenad, kikade lite på marknaden, trängdes lite och såg de ofantligt vackra båtarna.

Sen hittade vi en buss som tog oss tillbaka till vår egen vik där det var betydligt lugnare.

Detta är inlägg 30 i bloggutmaningen #blogg100



Marsaxlokk

0 Läs mer >>
Vi gick längs med vattnet idag. Eroderade klippor och havsvattenbassänger och ett turkosblått hav. Människor lite här och där. Klädseln varierade dock då det fortfarande inte är sommar här på Malta. Ändå liknar det svensk sommar mest hela tiden varför de som går klädda i tunna dunjackor ter sig en aning märkliga.

På stranden hittade vi en inskription - ristad för några år sedan troligen. Och plötsligt stannade jag upp i strosandet - Sabrina 2008. Vem var denna Sabrina? Eller vem är hon? Och var det hon eller någon annan som ristade in minnesmärket? Vet hon ens om det?

Någon gjorde sig omaket att föreviga stunden. Kanske någon med ett brustet hjärta. Och vi som gick förbi stannade upp en stund. 

Detta är inlägg 29 i bloggutmaningen #blogg100





Sabrina

0 Läs mer >>
Vi gick längs med vattnet idag. Eroderade klippor och havsvattenbassänger och ett turkosblått hav. Människor lite här och där. Klädseln varierade dock då det fortfarande inte är sommar här på Malta. Ändå liknar det svensk sommar mest hela tiden varför de som går klädda i tunna dunjackor ter sig en aning märkliga.

På stranden hittade vi en inskription - ristad för några år sedan troligen. Och plötsligt stannade jag upp i strosandet - Sabrina 2008. Vem var denna Sabrina? Eller vem är hon? Och var det hon eller någon annan som ristade in minnesmärket? Vet hon ens om det?

Någon gjorde sig omaket att föreviga stunden. Kanske någon med ett brustet hjärta. Och vi som gick förbi stannade upp en stund. 

Detta är inlägg 29 i bloggutmaningen #blogg100





Sabrina

0 Läs mer >>
Om man har ett hotellrum med havsutsikt och balkong är det ett måste att åtminstone en gång invänta soluppgång eller solnedgång.

I vårt fall var det soluppgångsläget som lämpade sig bäst och redan första morgonen skulle solens uppgång avnjutas.

För någon som vanligtvis är uppe långt före tuppen vaknar och som sällan behöver väckarklocka skulle detta givetvis inte vara något problem. Trodde jag.

När klockan ringde famlades det efter avstängningsknapp. Kroppen vägrade dock vakna likväl som större delen av hjärnan. Kampen för att vakna var minst sagt ojämn. 

Efter en stund puttade den annars aningen tröttare maken på mig. Och innan jag ens hann öppna ögonen så stod han ute på balkongen och fotograferade soluppgången.

Någonstans där vaknade jag också och jag hann precis ta en bild innan ögonblicket var över.

Detta är inlägg 28 i bloggutmaningen #blogg100





Soluppgång

1 Läs mer >>
Vi hann med planet och vi hade en ytterst behaglig flygresa ner. Lagom med folk på planet. Flygresan tog kortare tid än beräknat och det var varmare än vi trodde det skulle vara när vi väl landat.

Efter en transfer som snarare blev till en sightseeingstur så kom vi till hotellet. Stort fint rum med utsikt över vattnet. Det turkosblå vattnet.

Och solen sken och vi kunde sitta ute och äta en tvåtimmarslunch.

Nu är vi här och några spännande dagar ligger framför oss.

Detta är blogginlägg nummer 27 i bloggutmaningen # blogg100



Malta

0 Läs mer >>
Vi ska flyga imorgon. Flyget går rätt tidigt och därför sover vi på Arlanda i natt. Så långt är allt bra.

Vi checkade in på hotellet, ställde in väskorna och gick iväg och åt lite. På väg tillbaka till hotellet stannade vi till vid en av de stora tavlorna som visar avgångstider och ankomsttider för planen. Och av någon outgrundlig anledning kollade vi efter vårt plan. Först hittade vi det inte, sen hittade vi det med avgångstid en timme före den tid vi har. 

Och dessutom ändras till sommartid i natt.

Så nu sitter vi här på rummet och vet inte när vi ska åka imorgon bitti. Och inte vet vi om våra telefoner ställer om sig. 

Men vi håller tummarna. 

Detta är inlägg 26 i bloggutmaningen #blogg100

Avgångstid